för ungefär 5 månader sedan så sträckläste jag "om könets existens" av kajsa ekis ekman
när boken först kom ut hörde jag om hur hemsk och transfobisk den sades vara och jag läste ett par recensioner och tweets + ca 1 sida i introt och kom till slutsatsen att det var en hemsk bok som ingen borde läsa, nu mer kan jag säga att min åsikt har ändrats! det är en väldigt provocerande bok, särskilt introt (vilket är lite synd eftersom jag tror det leder till att många, likt jag för nåt år sen, läser en sida eller två och sen lägger boken åt sidan), men innehållet i sig är inte riktigt så kontroversiellt eller hemskt som man kan ledas till att tro.
boken är uppdelad i tre delar, varav den första heter "kön: en revolution på gång" och handlar om det ekis kallar den nya synen på kön och hur den blivit hegemonisk. den andra delen heter "antingen flicka eller pojke - de 71 könen blir 2" och handlar om hur denna nya könsideologi enligt ekis faller tillbaka på traditionella könsroller och föreställningar om manligt och kvinnligt. den tredje delen heter "enkönsmodellen" och där talar ekis om hur samhället återgått till en modell där människor delas in i "män" och "ickemän". jag tänker skriva lite av mina tankar om varje del, och avsluta med en overall-review av boken.
första delen av boken handlar som sagt om den nya synen på kön och hur den blivit hegemonisk. min första kritik mot boken är att den syn som ekis beskriver, där kön baseras på könsidentitet snarare än biologi, nog knappast kan anses hegemonisk. det blir mer och mer vanligt, och kanske är det till och med allmänhetens åsikt i sverige, men inte till den grad som ekis beskriver. större bit av denna del handlar dock om hurvida "kill och tjej-hjärnor" existerar, och där håller jag med ekis och den kritik hon lyfter. hon tar upp både att det inte finns någon riktig forskning som pekar mot att könade hjärnor finns och att det går emot traditionell feministisk teori att påstå att det finns. såklart tror inte hela queerrörelsen på att transpersoner existerar pga att de har "kvinnohjärna i en manskropp", men det är ändå en hyfsat populär åsikt att framföra.
den andra delen av boken, "antingen flicka eller pojke - de 71 könen blir 2", bygger vidare på detta resonemang. hon lyfter hur det finns en del motsägningar i genderqueerrörelsen, tillexempel så samtidigt som man får höra om hur alla har ett unik kön/könsidentitet och att det inte alls är kopplat till könsuttryck kan man få höra att transpersoner vet att de är trans pga att de inte tycker om det könsuttryck som är associerat med deras tilldelade kön vid födseln. ekis tar upp hur transpersoner beskrivs i barnböcker, med två svenska böcker som exempel. i just det här är jag också lite skeptisk mot ekis, det är inte så konstigt att en barnbok inte innehåller den mest nyanserade bilden av ett redan ganska krångligt ämne. generellt tycker jag del 2 i boken är lite väl moralpanikig, det framställs lite som att sjukvården vill göra alla barn trans så att de kan tjäna pengar på de.. jag tror inte detta är så korrekt beskrivning av verkligheten. dock tar hon upp en del bra poänger också, som att transvården inte riktigt är/var redo för den ökning i antal sökande som skett. jag tror snarare det är anledningen till varför antalet som ångrar sin könsbekräftande vård ökar och varför personer som kanske borde ha fått vänta längre inte alltid fått det.
sista delen i boken tycker jag nog nästan var den bästa. ekis berättar om hur historiskt synen på kön har varit, hur män setts som det enda egentliga könet och kvinnor varit "de andra" eller "de ofullständiga/misslyckade", och drar paralleller mellan detta och hur vi pratar om kön idag. jag tycker det är en intressant poäng, har själv märkt av hur det blivit vanligt att prata om "män" och "ickemän", inte minst när det handlar om separatistism, tror aldrig jag hört någon säga "ickekvinnor". utöver det så är det också främst kvinnokroppen som objektifieras med uttryck som "livmoderbärare" eller "vaginahavare" (tror också aldrig jag hör någon tala om "penisbärare"). det blir konstigt när man ska prata om ämnen som aborträtt. att aborträtten inskränks är inte för att det finns ett hat i samhället mot livmödrar och alla som har de, det bygger på könsmaktsordningen, på kvinnohat. det är viktigt att få peka ut kvinnohat för vad det är, att ha ett tydligt politiskt subjekt i feministiska rörelsen.
sammanfattande så tycker jag det är en intressant och bra bok. jag tror på ekis när hon säger att den inte egentligen handlar om transpersoner, det som tas upp och kritiseras är queerteori som ideologi. ofta när folk pratar om boken och säger att den är fylld av "faktafel" så refererar de till en bok av RFSL som heter "100 faktafel i om könets existens". jag har läst även denna, och de flesta av "faktafelen" som utpekas är antingen olika gånger när ekis felkönar personer hon skriver om eller så handlar det om ideologiska frågor. att felköna personer kan vara taskigt, men jag tycker inte det är helt ärligt att kalla det för faktafel, och det är udda att kalla någon annans åsikt för faktafel för att man inte håller med de.
jag har mycket mer tankar om den här boken och om ämnet än vad som får plats i ett blogginlägg….. ifall någon vill diskutera mer utifrån detta så får man jättegärna skicka ett privat meddelande till mig eller lämna en kommentar! jag rekommenderar också alla intresserade av ämnet att läsa boken, oavsett om man tror man kommer hålla med eller inte. tack o hej <3