jag har varit på båda sidor av dåligpojkvänmyntet, har både varit den som är i relation med en kass snubbe och den som ser min vän vara tillsammans med en. svårt att säga vad som är värst. båda situationer ger en känsla av maktlöshet. när man är i en toxisk relation är det inte alltid man inser att man är det. man ser att ens vänner inte gillar sin partner men man intalar sig själv att de inte förstår, att man har hittat sin sanna kärlek eller att man behöver sin eländiga pojkvän. när man har en kompis med dålig pojkvän är det också svårt att förbättra situationen, för vad man än säger till personen i fråga spelar det ofta lite roll i hurvida personen kommer göra slut eller ej. det är till och med risk för att göra situationen värre, till exempel om man säger "gör slut med honom" kan det tolkas som "gör honom till en bättre person" för någon som är fast i ett destruktivt förhållande. det blir lätt att man blir som ännu en börda för personen i fråga, i flera fall då min expojkvän gjorde något tydligt abusive mot mig kom tanken "hur ska jag rättfärdiga detta för mina vänner?" upp innan "hur ska han rättfärdiga det här för mig?".
i mina tidigare romantiska relationer med män har jag ofta känt att det är mitt ansvar att se till att grabben är en bra person, som om det är pinsamt att va ihop med en dåligt skolad feminist. som att det skulle säga något om mig, att jag inte är en tillräckligt bra lärare eller tillräckligt principfast för att göra slut med en ideologiskt svag man. jag har spenderat många, många timmar på att försöka lära upp män (som inte egentligen bryr sig) om feminism och antirasism och hur man generellt inte är ett jävla as, utan stora framgångar. man måste låta de lära sig själva för att de ska bli bättre. man kan vara en guide på vägen, men en kille som lägger allt ansvar på en kvinna att lära upp honom kommer aldrig bli bra feminist, det är en motsägelse i sig. och det går inte att ersätta empati med att få en massa teori inbankat i skallen.
för att återgå till frågan om hur man ska behandla sina vänner när de har pojkvänner som man ser inte är bra för de: jag tror det kan vara väldigt olika vad som är bäst i olika situationer, det beror såklart på ens relation till vännen, på vilket sätt och till vilken grad de blir utsatta, och hur mycket tid och energi man har att lägga ner på det hela. men jag tror något av det viktigaste är att helt enkelt vara en bra och stabil vän, lyft upp vännens bra egenskaper och få de att veta att de kan klara sig (bättre) utan sin partner.
det var allt, tack för att du läste min ramble. wedding cake water out 💫