att vara kvinna och feminist

andrea dworkin sa en gång att hon tror att många kvinnor inte är feminister för att det skulle vara för smärtsamt för dem att se världen som den faktiskt är, att de lever i förnekelse. jag tror hon har en poäng. 

när man blir feminist är det mycket som blir bättre. man lär sig att släppa mycket självpåtvingad skuld och man fördjupar och förbättra sina relationer till andra kvinnor. och det finns så många skarpa, smarta feminister som är så inspirerande och roliga att lyssna på.

men så blir man också bättre och bättre på att märka av mönster. det är lätt att bli deppig när man kollar närmare på männen i ens närhet. 

din favoritartist jämför kvinnor med hundar. din kusin postar på facebook om hur synd det är om johnny depp. en främmande man tar tag i din midja för att flytta dig åt sidan. du börjar tycka om en ny klassisk författare, han verkar som den sötaste lilla tönten någonsin, nästa gång du loggar in på twitter lär du dig att han var stammis på flera bordeller. din bästa vän kallar dig för bitch under ett bråk. en bekant frågar om du vill följa med till strippklubb. på nyheterna står det om ännu en våldtäktsman frisläppt efter kortare tid instängd än det tar att gå klart gymnasiet. 

aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh

hatar alla män kvinnor?

finns det hopp för framtiden när samtiden ser ut såhär?

samtidigt som jag kämpar med tankar som dessa är jag också trött som fan på att vara en sån killjoy. att alltid vara den som är den. den som analyserar saker för djupt och för ofta. den som inte kan ta ett skämt. gud vad jag önskar jag kunde bara "låta saker slidea" mer ofta. mitt liv skulle bli så mycket bekvämare om jag slutade bry mig. jag skulle kunna bli världens bästa tradwife som antifeminist, sanna mina ord. jag är inte feminist för min egen skull.  

de feministiska saker jag säger och gör gynnar mig inte personligen mer ofta än ej. snarare tvärtom. ändå fortsätter jag, för det finns också stunder som gör det värt det. stunder där jag inser att jag faktiskt gör skillnad. 

världen är full av personer som älskar att se det dåliga i varje kvinna. jag vill göra allt jag kan för att vara en motpol, en fristad. en person som man kan vända sig till som inte kommer dissekera allt man säger och leta fel. jag är ofta den som kvinnor i min närhet går till för att ventilera eller diskutera kring misogyna snubbar med. för att de vet att jag bryr mig på riktigt. för att de vet att jag inte kommer förminska eller ifrågasätta. och hur vet de det? jo, just för att jag är så "jobbig" och snackar om feminism så ofta, för att jag inte låter saker bara slidea, för att jag är en killjoy och en som inte kan ta ett skämt. 

jag har också tappat räkningen på hur många män jag övertygat om att bli feminister. och inte då bara feminister i teorin, utan i praktiken, jag har fått ändlöst många killar att sluta kolla på porr, börja ifrågasätta sina egna beetenden generelllt, gå till 8 mars, börja visa empati mot sina mödrar, etc. många män är redo att bli bättre om man bara ger de en liten push. i min erfarenhet är de mer ofta benägna att lyssna på någon som håller fast vid sina åsikter, någon som inte bara är feminist när det är bekvämligt, utan alltid, hela tiden, även när det är jobbigt. 

jag vet att jag kan göra (och gör) skillnad i världen och jag vet att det börjar med att jag ibland måste skapa stel stämning på en fest där någon snubbe säger något sexistiskt. jag vet det och ändå suger det att göra. därför har jag mycket empati för de kvinnor och tjejer som inte orkar vara feminister, jag orkar knappt själv. 

topp 8 mest mystiska saker som hänt mig

spårvagnarna med eluttag 

efter en utekväll med en vän så skulle jag åka hem och min mobil hade nästan inget batteri (som vanligt) så jag klagade på detta. då var det någon som sa (kompisen? någon slumpmässig person på gatan? gud? jag kommer inte ihåg) "du kan ladda din mobil på spårvagnen, spårvagnarna har alltid eluttag", jag kommer ihåg att jag svarade typ "nej, du måste tänka på tågen, spårvagnarna brukar inte ha något sånt", men personen var väldigt säker på sin sak och de bara fortsatte säga att om jag letade skulle jag hitta de. sen när jag gick på spårvagnen så tänkte jag hm tänk så finns det faktiskt uttag och jag har bara missat de hela tiden….så jag letade och så hittade jag att det fanns uttag under stolarna ???!! men sen den kvällen har jag aldrig någonsin sett de igen ??? jag brukar alltid kolla runt när jag hoppar på en spårvagn nuförtiden men jag har aldrig sett de mystiska uttagen igen. 

drömde jag kanske ihop att det fanns uttag ? jag tror inte det för jag har verkligen ett starkt minne av att jag laddade mobilen och därmed kunde läsa redditposts hela vägen hem och hur tacksam jag var. jag kanske på något sätt i fyllan och villan råkade hoppa på ett tåg istället för en spårvagn. 

gången jag pusslade i 10 minuter och det tog 3 timmar

ok så min tidsuppfattning är ganska skev. jag är verkligen inte den bäste på att uppskatta hur lång tid olika saker tar. MEN IALLafall.. en gång så pusslade jag lite på ett pussel med kattungar (typ 500 bitar) och jag hade många sysslor jag behövde göra den dagen så jag tänkte att jag bara skulle pussla en liten stund. jag slutade pussla när jag tänkte att det hade gått typ 10 minuter men så kollade jag klockan och det hade gått TRE TIMMAR??? jag kunde inte tro mina ögon..

vägen vid ankdammen 

när jag var liten fanns det en hemlig stig vid en damm som kallades för ankdammen. stigen dykte bara upp för en om man först snurrade runt 10 varv och sen gick fram och tillbaka några gånger runt området. det här är ett av mina starkaste barndomsminnen. men det går ju fan inte ihop ? en stig kan ju inte bara dyka upp sådär ? eller ? jag var väldigt fantasifull som barn så jag kanske hittade på stigen och sen i efterhand tror jag nu att det var ett verkligt minne? men det känns verkligen som om det var på riktigt måste jag säga.   

gången jag träffade en sjöjungfru

nej, skojar bara, det har faktiskt inte hänt (än)

michelle visage var inte med i the B-52's 

jag var i flera år så jävla övertygad att michelle visage (dommaren i rupauls drag race) var en medlem i the B-52's. jag berättade det ofta som ett "fun fact" till alla i närheten av mig när någon av deras låtar spelades. men sen en kväll på pustervik så spelade de "love schack" och jag berättade min roliga fakta för en tjej där och hon bara "????det där är inte sant vad snackar du om" vilket ledde mig till att läsa deras wikipediasida och inse att hon hade rätt. michelle visage var aldrig med i the B-52's…hon hade mycket litet med bandet att göra. jag var också tidigare ganska säker på att det var min syster som hade berättat "faktan" för mig från början, men när jag frågat henne om detta så förnekar hon både att hon någonsin trott det och att hon skulle ha sagt det till mig. 

BUP-behandlingen som aldrig hände

som ni alla vet så är jag lite knäpp. som ni alla nog kan förstå har det varit så sedan jag var ett barn. jag hade inte de bästa förutsättningarna varken när det kom till arv eller miljö så att säga. så jag borde ju verkligen gått till BUP eller någon sånt, men på grund av att jag var för blyg och rädd så gjorde jag aldrig det. eller…..? 

det är nämligen så att sedan jag börjat hos psykiatrin så har de alltid frågat på nybesök om min tid på BUP, tiden som då enligt mig inte existerar. det står visst i min journal att jag har gått till BUP och fått behandling där, men jag är ganska väldigt säker på att det aldrig har hänt. jag vettefan hur detta har uppstått, jag hade liksom ingen kontakt med vården angående psykisk ohälsa innan jag var 18, så hur kan det ha skrivits ner i min journal att jag gjort det ? knasigt asså. mystiskt. 

häxkonst

jag är ju lite utav en häxa. oftast håller jag mest bara på med spådom, och det kan absolut vara imponerande hur träffsäkert jag spåt ibland, men det som känns mer freaky och mystiskt för mig är när jag gjort ritualer/besvärjelser som verkat ha önskad effekt. ett exempel som är nytt i mitt minne är en spell jag gjorde för några veckor sen, jag gjorde en attraktion/skönhetsritual innan jag skulle gå ut på stan med mina vänner. och hörni … !! jag har aldrig fått så mycket uppmärksamhet som jag fick den kvällen, från så många olika personer dessutom. det var verkligen helt sinnes.. 

fen utanför mitt fönster 

när jag var typ 12 så såg jag en fe utanför mitt fönster. eller en älva kanske? som jag kommer ihåg det så var det sent på natten och jag såg att det var något som lyste utanför mitt fönster, så jag ställde mig upp på sängen för att undersöka saken närmare. men när jag ställde mig upp och tittade ut så såg jag en mycket liten bevingad människa som lyste upp som en eldfluga. hon åkte långsamt upp utanför mitt synfält och då kommer jag ihåg att jag snabbt tog på mig kläder och gick ut (fast att jag var extremt mörkrädd och ängslig) och letade ute i vår trädgård efter henne. jag såg henne dock inte igen :( jag kommer ihåg att jag funderade på att väcka mina föräldrar men tänkte att de aldrig skulle tro mig ändå. ni kanske tänker nu att jag måste ha drömt det här också men asså jag svär att det var någonting jag såg den natten !!!

om speciesism och veganism

det här är en artikel som jag från början skrev tillsammans med en annan vegankamrat till ung vänsters interntidning Rak Vänster. de som har tillgång till tidningen rekommenderas läsa artikeln där istället, då en del blev bortredigerat här för att anonymisera. (jag gjorde också om alla versaler till gemener för det här är min blogg och jag får bestämma vilka grammtikregler som gäller :>). trevlig läsning <3

speciesismen är benämningen på den maktstruktur som ordnar människan över andra djur. att en sådan maktstruktur faktiskt existerar råder det självklart ingen enighet om, men snarare än att argumentera för detta så försöker denna artikel lägga en teoretisk grund om speciesismen, även om texten inte helt kommer undvika resonemang kring speciesismens existens. vi tror att det är viktigt med en sådan teori för att kunna föra debatten om maktstrukturens existens, men också för en bättre förståelse, oavsett ens åsikter. förhoppningsvis kan denna text bidra till denna teoretiska grund.

begreppet djur tycks ha två separata meningar, en biologisk och en vardaglig. biologiskt är människan ett djur, och en biologisk definition av djur är det som nästan alltid ses som den faktiska definitionen. men när vi i dagligt tal pratar om djur så är det inte detta vi menar, utan människan ses som distinkt från gruppen djur. här används då djur som begrepp för de som underordnas människan i samhället, alltså de som förtrycks av speciesismen. med bakgrund i speciesismen så är denna definition ofta mer användbar, så det är vad som menas med djur i vår artikel. dels av praktiska skäl men också eftersom det är speciesismen som behandlas, och inte någon biologi.

för att förstå denna definition behöver vi dock diskutera vad ‘de som förtrycks av speciesismen’ innebär. exakt vad ett förtryck är råder det något delade meningar om, vilket försvårar debatten om den veganistiska ideologin. där vi i fortsättningen diskuterar speciesismen och förtryck i allmänhet kommer vi använda oss av två kriterier för att identifiera förtryck: det första är att förtrycket skadar en grupp för att gynna en annan och det andra är att förtrycket har en materiell grund. 

människovärdet och djuren

i vår värld, såväl i vardagen som i drömmar om vår utopi, fäster vi i alla situationer ett moraliskt värde på en människa, som är ojämförbart med det som sätts på ett djur. försök till att berättiga detta görs ständigt. oerhört omständliga resonemang förs för att hitta en definition av vad som ger någon moraliskt värde: en som ska inkludera alla människor men samtidigt berättiga oss att behandla djur så som vi gör. sådana här resonemang leder allt som oftast antingen till slutsatser som skulle berättiga oss att misshandla bebisar och införa en brutal meritokratisk världsordning, eller som i princip är "en människa har ett (med djur ojämförligt) värde för att hon är människa", genom att påstå att endast människor kan lida, människor lider på ett unikt sätt, eller att människor är de enda som kan resonera. 

 

en veganistisk teori kan däremot väldigt naturligt förklara orsaken till varför människor anses besitta ett unikt värde: den speciesistiska ordningen som fullständigt genomsyrar vårt samhälle. ett annat tydligt tecken på att den faktiska orsaken till att människans behandling av djur kommer ur speciesismen är att när folk ställs inför frågan vad en individs värde kommer ur, så kommer nästan alla ge vitt skilda svar men ändå sluta i en uppdelning där människor tilldelas ett moraliskt värde som överhuvudtaget inte är jämförbart med det som tilldelas djur. det fördes inte historiskt en debatt där slutsatsen var att det är etiskt försvarbart att använda djur som resurser. alla de argument som förs fram är efterhandskonstruktioner, som ska försvara den speciesistiska ideologin som växt fram under miljontals år när utnyttjande av djur behövt berättigas. någonstans häri ligger speciesismens kärna, i att människans överlägsenhet över djur är en given självklarhet.

speciesismens historia

i naturen gäller det för de allra flesta arter av djur att de främst umgås med andra individer av samma art. flockar består nästan alltid bara av individer av en art, inte flera, och när individer av flera arter rör sig tillsammans handlar det ofta om parasitiska förhållanden. självklart finns många undantag, men detta gäller i ganska stor utsträckning. dessutom är det för en individ av en viss art oftast andra arter som är hot (som vill äta dig eller eliminera den konkurrens du utgör), och som du som inte är herbivor måste äta, jaga och döda. 

i denna miljö levde den tidiga människan och utvecklades i miljontals år. andra arter var hot mot människan, och människan dödade djur för att äta dem eller för att säkra sig själva. här fanns inget val, utan dödandet var nödvändigt för överlevnad, precis som för så många andra arter. 

kring detta dödande finns dock en viktig skillnad mellan människan och andra köttätande djur: en hjärna som låter oss resonera och fundera på ett annat sätt än djur. detta för med sig ett behov av att berättiga dödandet, eftersom det inte är en självklarhet att en kan anses ha rätt att döda mängder av andra bara för att försäkra sig om sin egen överlevnad. ur detta behov att berättiga sin överlevnad växer speciesismen ursprungligen fram och låter oss döda andra, de som inte ingår i vår egen viktigare grupp, människan. 

från jägar- och samlarsamhällens början fram till långt in på 1900-talet fortsatte de materiella förutsättningarna för majoriteten av människor vara sådana att det var livsnödvändigt att döda och utnyttja djur. det är förutsättningar som inte möjliggör kamp mot speciesismen eller ens ett ifrågasättande av hegemonin, utan är precis det som ledde till speciesismens uppkomst och som allt starkare befäst den. i olika tider har det uppkommit olika förklaringar till ‘sanningen’ att människans värde ej är jämförbart med djurets, men ‘sanningen’, och speciesismen, har alltid överlevt. 

med kapitalismens intåg ändrade utnyttjandet snabbt form från småskaligt överallt till storskaligt och centraliserat i fabriker, vilket innebär att väldigt få nu är direkt inblandade i utnyttjandet av djur, även om produktionskedjorna fortfarande involverar oerhört många. detta innebär att vi i vårt vardagliga liv inte i lika hög grad behöver berättiga handlingar vi själva direkt begår mot djur, även om vi begår många indirekta handlingar genom att konsumera djurprodukter. samtidigt är vi inte längre beroende av utnyttjandet av djur, samhället hade kunnat mata hela befolkningen näringsrikt utan att överhuvudtaget involvera djur i produktionen. i annat där djurprodukter används är de oftast lätt utbytbara och sällan centrala för produkten. tillsammans har dessa två förändringarna inneburit att speciesismen inte längre är lika orubblig som den tidigare var, de materiella förutsättningarna kräver alltså inte längre på samma sätt människans överordning.

speciesismens materiella grund

inom kapitalismen är utnyttjande av djur i industrin en del av kapitalistklassens utnyttjande av naturen. eftersom djur inte kan ställa upp motstånd på ett storskaligt organiserat sätt, så ses de som tillgängliga produktionsmedel, dels som arbetsmedel, men också som arbetsföremål. arbetare utför arbete med hjälp av djur som arbetsmedel, exempelvis genom mjölkning, för att framställa mjölk. Arbetare utför också arbete på djur som arbetsföremål, oftast genom att mörda djuret för att framställa exempelvis kött. en enskild individ behöver inte begränsas till en av dessa kategorier. djur som utnyttjas som arbetsmedel blir ofta mindre effektiva senare i livet, och de blir då mer värdefulla för kapitalisterna som arbetsföremål. viktigt att notera här är att djur förtrycks på ett helt annat sätt än arbetarna, som också förtrycks i samma process. mervärdet som kapitalister tar är inte taget från djurs arbete, utan helt från arbetaren. istället består förtrycket av djuret av att hen reducerats till ett arbetsmedel eller arbetsföremål. häri ligger den materiella grunden till förtrycket: djur reduceras till produktionsmedel. 

att föra veganistisk kamp

med tidigare beskrivning av positionen som speciesismen ger djur i kapitalismen blir en av veganismens viktigaste praktiker mer förståelig. det handlar alltså om det som ofta kallas för att vara vegan. med vegan menas någon som undviker produkter som framställts genom att djur utnyttjats, genom att de reducerats till produktionsmedel. det innebär dels mat som innehåller döda djur, som då har reducerats till arbetsföremål för att framställa maten; dels mat som kors mjölk och hönors ägg, som människor får genom att reducera dessa djur till arbetsmedel; dels andra produkter gjorda av döda djur, som läder och fjädrar, där djuren då också reducerats till arbetsföremål; dels djurtestade produkter, huvudsakligen kosmetiska- och hygienprodukter, där djur använts som arbetsmedel som ska detektera faror, för att en säker produkt ska ha producerats; men också många andra former av reduktioner av djur i produktionen. 

att vara vegan låter lätt som ett bojkottande av specifika problematiska varor och konsumentmakt är ju inte någonting vi som marxister ser som styrande av samhällets utveckling. en veganistisk kamp kan dock delvis föras på detta sätt (genom bojkott), till en grad som den socialistiska kampen inte kan, eftersom den veganistiska kampen gör reella framsteg genom att ändra efterfrågan från en vara till en annan. detta eftersom det är en vinst med varje individuellt djur som inte mördas, i större utsträckning än det är en vinst med varje liter koldioxid som inte släpps ut eller varje krona som inte går till ett visst företag. inte nödvändigtvis för att det för kampen mot speciesismen framåt, utan för att ett individuellt offer inte utsatts. detta är dock egentligen inte vad den veganistiska praktiken huvudsakligen handlar om, även om vissa positiva effekter fås av dess uttryck som bojkott. snarare handlar praktiken om de redan utsatta individerna, och inte främst om de djur som kan anses gynnas av uttrycket som bojkott. vikten för praktiken ligger alltså vid offren som redan mördats eller på andra sätt utnyttjats i produktionen. att vara vegan är en markering mot det som skett i framställningen av produkten och ett undvikande av att berättiga det. att dra nytta av produkten som framställts genom att reducera ett djur till produktionsmedel är oförenligt med att erkänna och säga sig stå emot speciesismen.

veganistisk utopi

den veganistiska kampens slutliga mål kan inte vara att utradera skiljelinjerna mellan den förtryckande och den förtryckta gruppen. så länge det finns mänsklig civilisation och djur av andra arter så kommer de djuren påverkas av gemensamma beslut tagna av civilisationen, som de på grund av biologiska skillnader från människan inte kan vara med och påverka på samma sätt som en människa kan. självklart är målet heller inte civilisationens fall, så maktförhållandet mellan människan och djuren kan aldrig fullt utplånas. Däremot kan speciesismen utplånas. det som gör speciesismen till ett förtryck måste inte gälla bara för att det finns ett samhälle där såväl människor som djur existerar. alltså, relationen mellan människor och djur ska inte längre vara negativ för djur: människan ska inte systematiskt utnyttja djur. människans överlägsenhet ska inte vara en given sanning, men människan kommer fortsätta styra då det inte finns något alternativ. så även om likhet gentemot varandra inte kan uppnås innebär det inte att speciesismen är osårbar.

hur detta samhälle kommer fungera är inte helt enkelt att resonera kring, det är väldigt främmande för oss som lever idag. vi tror det kommer bli betydligt mer förståeligt när vi närmar oss det samhället. en fråga som kommer behöva behandlas är hur människan ska ställa sig till djurlivet i naturen, är relationen mellan människa och natur som bäst när den är som minst, alltså ska människan undvika att blanda sig i ekosystem, eller kan vi i framtiden göra naturen bättre för de djur som befolkar den, exempelvis genom att hjälpa skadade djur? en annan fråga är om domesticerade djur, är det rätt gentemot djuren att hålla dem så långt från sin naturliga miljö, även om deras liv kanske blir mycket lättare och lyckligare? oavsett hur framtidens samhälle organiseras, så är det inte svårt att se att det är bättre än det samhälle vi alla delar idag.

jag vill bli ful

mitt nyårslöfte i år är att sluta försöka se bra ut. 

jag känner att jag har levt livet med målet att vara så vacker som möjligt alltför länge, jag tror inte jag orkar mer. jag kan nog ge skenet av att jag inte bryr mig så mycket om hur jag ser ut eller att jag tycker jag är fin men jag gör oftast inte det egentligen. jag har spenderat ganska mycket tid och energi på att försöka upprätthålla ett utseende som inte är alls naturligt för mig. jag sminkar mig, använder korsetter och pushupbh, väljer stil över komfort och värme osv osv... dessutom så lägger jag nästan aldrig upp bilder på sociala medier som representerar hur jag ser ut 99% av tiden, alltså inte nog med att jag sållar bort klart "dåliga bilder" utan jag lägger oftast inte upp en bild på mig om jag tycker att den inte ser bättre ut än vad jag faktiskt gör i verkligheten. 

i processen av att bli frisk från min ätstörning så kämpade jag mycket med att omformulera hur jag tänker på mig själv och min kropp. jag har lyckats ganska bra med det, i nuläget så brukar jag tänka ungefär så här om mig själv:  "det är okej att jag inte längre är smal, jag är ändå söt (ibland)" eller "nackdelarna med anorexia (inte orka med något, hata sig själv, inte äta mumsig mat,, osv osv) överväger fördelarna (vara snygg)". det är definitivt ett bra steg på vägen men jag önskar att jag kunde känna mer såhär: "hur jag ser ut är irrelevant för hur bra jag är som person" eller "jag tycker om och är bekväm med att vara i mitt naturliga tillstånd, om jag är ful spelar det ingen roll". jag är glad och tacksam över hur långt jag kommit (det är jävligt nice att inte vara ätstörd faktiskt) men jag tror jag kan bli ännu mer självaccepterande och jag tror jag skulle må bra av att bli det! 

hur ska detta gå till då???? jo, nu kommer vi in på min nya "bli ful" idé. så länge jag värderar att vara snygg och försöker att vara det så kommer jag aldrig vara helt glad med migsjälv, det är omöjligt för mig att alltid gilla hur jag ser ut från varje vinkel, varje dag. för att sluta bry mig om hur jag ser ut tror jag en "fake it til you make it" taktik kommer fungera bra för mig. det har fungerat för mig innan, jag brukade vara superduper obekväm med att ha hår under armarna men sen bestämde jag mig för att börja "tvinga" mig själv att inte raka mig, och nu så genuint bryr jag mig inte om min kroppsbehåring längre. jag tänker att jag i år ska försöka utmana mig själv med att (en efter en) inte följa mina självpåtvingade skönhetsregler tills jag är fri från mina egna patriarkala förväntningar på mig själv!!!!! eller nja, helt och hållet är ju svårt, men ska försöka komma så långt som möjligt.  

det är ju tyvärr ganska jobbigt att vara ful (dubbelbestraffning smh, som snygg är man "ytlig" och som ful får man ingen respekt…..) så jag kanske kommer floppa med mitt mål. vi får se om det blir ännu jobbigare att inte försöka va söt än vad det är att försöka vara det. men jag tänker att vad som än händer så har jag ändå gjort ett försök och det är bra. (dubbelickebestraffning yay)

gott nytt år kompisar & lycka till med era nyårslöften om ni har några ! <3

vad ekis verkligen sagt

för ungefär 5 månader sedan så sträckläste jag "om könets existens" av kajsa ekis ekman

när boken först kom ut hörde jag om hur hemsk och transfobisk den sades vara och jag läste ett par recensioner och tweets + ca 1 sida i introt och kom till slutsatsen att det var en hemsk bok som ingen borde läsa, nu mer kan jag säga att min åsikt har ändrats! det är en väldigt provocerande bok, särskilt introt (vilket är lite synd eftersom jag tror det leder till att många, likt jag för nåt år sen, läser en sida eller två och sen lägger boken åt sidan), men innehållet i sig är inte riktigt så kontroversiellt eller hemskt som man kan ledas till att tro. 

boken är uppdelad i tre delar, varav den första heter "kön: en revolution på gång" och handlar om det ekis kallar den nya synen på kön och hur den blivit hegemonisk. den andra delen heter "antingen flicka eller pojke - de 71 könen blir 2" och handlar om hur denna nya könsideologi enligt ekis faller tillbaka på traditionella könsroller och föreställningar om manligt och kvinnligt. den tredje delen heter "enkönsmodellen" och där talar ekis om hur samhället återgått till en modell där människor delas in i "män" och "ickemän". jag tänker skriva lite av mina tankar om varje del, och avsluta med en overall-review av boken. 

första delen av boken handlar som sagt om den nya synen på kön och hur den blivit hegemonisk. min första kritik mot boken är att den syn som ekis beskriver, där kön baseras på könsidentitet snarare än biologi, nog knappast kan anses hegemonisk. det blir mer och mer vanligt, och kanske är det till och med allmänhetens åsikt i sverige, men inte till den grad som ekis beskriver. större bit av denna del handlar dock om hurvida "kill och tjej-hjärnor" existerar, och där håller jag med ekis och den kritik hon lyfter. hon tar upp både att det inte finns någon riktig forskning som pekar mot att könade hjärnor finns och att det går emot traditionell feministisk teori att påstå att det finns. såklart tror inte hela queerrörelsen på att transpersoner existerar pga att de har "kvinnohjärna i en manskropp", men det är ändå en hyfsat populär åsikt att framföra. 

ekis pratar också en del om hur synen på vilka som räknas som transpersoner ändrats. att det gått från en liten del av populationen (som har könsdysfori och transitionerar) till att vara alla som säger sig ha en könsidentitet som inte stämmer överens med deras biologiska kön. jag håller med ekis om att det faktiskt finns en rätt viktig skillnad mellan dessa grupper. en heteroman som en dag säger att han identifierar sig som ickebinär utan att ha någon dysfori eller ändrande av könsuttryck blir inte plötsligt förtryckt. inte heller tycker jag att en sådan person bör räknas som HBTQ (pga sin könidentitet - då antaget att dess läggning inte ändrats). det är vitt skilda upplevelser som grupperas tillsammans.

den andra delen av boken, "antingen flicka eller pojke - de 71 könen blir 2", bygger vidare på detta resonemang. hon lyfter hur det finns en del motsägningar i genderqueerrörelsen, tillexempel så samtidigt som man får höra om hur alla har ett unik kön/könsidentitet och att det inte alls är kopplat till könsuttryck kan man få höra att transpersoner vet att de är trans pga att de inte tycker om det könsuttryck som är associerat med deras tilldelade kön vid födseln. ekis tar upp hur transpersoner beskrivs i barnböcker, med två svenska böcker som exempel. i just det här är jag också lite skeptisk mot ekis, det är inte så konstigt att en barnbok inte innehåller den mest nyanserade bilden av ett redan ganska krångligt ämne. generellt tycker jag del 2 i boken är lite väl moralpanikig, det framställs lite som att sjukvården vill göra alla barn trans så att de kan tjäna pengar på de.. jag tror inte detta är så korrekt beskrivning av verkligheten. dock tar hon upp en del bra poänger också, som att transvården inte riktigt är/var redo för den ökning i antal sökande som skett. jag tror snarare det är anledningen till varför antalet som ångrar sin könsbekräftande vård ökar och varför personer som kanske borde ha fått vänta längre inte alltid fått det. 

sista delen i boken tycker jag nog nästan var den bästa. ekis berättar om hur historiskt synen på kön har varit, hur män setts som det enda egentliga könet och kvinnor varit "de andra" eller "de ofullständiga/misslyckade", och drar paralleller mellan detta och hur vi pratar om kön idag. jag tycker det är en intressant poäng, har själv märkt av hur det blivit vanligt att prata om "män" och "ickemän", inte minst när det handlar om separatistism, tror aldrig jag hört någon säga "ickekvinnor". utöver det så är det också främst kvinnokroppen som objektifieras med uttryck som "livmoderbärare" eller "vaginahavare" (tror också aldrig jag hör någon tala om "penisbärare"). det blir konstigt när man ska prata om ämnen som aborträtt. att aborträtten inskränks är inte för att det finns ett hat i samhället mot livmödrar och alla som har de, det bygger på könsmaktsordningen, på kvinnohat. det är viktigt att få peka ut kvinnohat för vad det är, att ha ett tydligt politiskt subjekt i feministiska rörelsen.

sammanfattande så tycker jag det är en intressant och bra bok. jag tror på ekis när hon säger att den inte egentligen handlar om transpersoner, det som tas upp och kritiseras är queerteori som ideologi. ofta när folk pratar om boken och säger att den är fylld av "faktafel" så refererar de till en bok av RFSL som heter "100 faktafel i om könets existens". jag har läst även denna, och de flesta av "faktafelen" som utpekas är antingen olika gånger när ekis felkönar personer hon skriver om eller så handlar det om ideologiska frågor. att felköna personer kan vara taskigt, men jag tycker inte det är helt ärligt att kalla det för faktafel, och det är udda att kalla någon annans åsikt för faktafel för att man inte håller med de. 

jag har mycket mer tankar om den här boken och om ämnet än vad som får plats i ett blogginlägg….. ifall någon vill diskutera mer utifrån detta så får man jättegärna skicka ett privat meddelande till mig eller lämna en kommentar! jag rekommenderar också alla intresserade av ämnet att läsa boken, oavsett om man tror man kommer hålla med eller inte. tack o hej <3

häxkonst: feministiskt eller konservatism?

på ett av mina favoritforum för feministiska diskussioner har det nyligen varit en ganska het debatt kring häxkonst och paganistiska/"new age" religioner, specifikt kring hurvida de är bra eller dåliga för kvinnor som grupp och ifall de är feministiska eller ej. jag kallar det debatt men egentligen var tråden ganska uteslutande fylld av kvinnor som argumenterade för varför paganism var dåligt för kvinnokampen. som en extremt radikal radikalfeminist och som någon som stundvis ägnar mig åt ockultism och trolldom så är det ett väldigt intressant ämne. följande är jag som försöker reda ut mina tankar lite och kanske till och med komma till någon slutsats. :O 

för att ge lite historisk kontext till det här med kvinnor och häxkonst tänkte jag börja med att skriva lite om häxprocesserna som pågick typ 1400-1600. under häxprocesserna så blev en massa människor (främst kvinnor) anklagades för att vara häxor. blev man anklagad för att vara en häxa kunde man bli hängd, brännas levande, eller bli utvisad från sin stad (ungefär 60000 avrättades totalt). en del av varför häxprocesserna började var för att katolska kyrkan ville utnyttja tron som folket hade på häxor för att sprida sin religion ("vi kommer skydda er från de onda häxorna häng med oss!!!!"). en annan del av det är att det hade en viktig roll för det tidiga kapitalismen och dåtidens patriarkat, nämligen att det begränsade kvinnor till att (bara) hålla på med reproduktion. kvinnor som tex ville lära sig om naturen och medicin ansågs liksom suspekta. denna rollen av häxprocesserna blir också tydlig när man ser på vilka brott häxorna ofta anklagades för (orsaka impotens, mörda barn, stjäla mäns penisar… ).

 

nu när det fanns kapitalism försämrades även kvinnors position på ett annat sätt, deras söner som tidigare hade förväntats växa upp och ha hand om de och hjälpa till hemma blev nu tvungna att gå och lönearbeta åt någon annan istället. inte bra.

häxkonst är fortfarande onekligen en väldigt könad praktik, och av detta följer både bra och dåliga sidor. något som mina forumfeminister tog upp mycket var den nya internethäxkonsten som sprids mycket på tumblr och tiktok, där man snackar mycket om att hitta sin "divine feminine" energi, vilket i praktiken ofta innefattar att man ska följa traditionella könsroller för kvinnor: man ska vara tystlåten, submissive, vacker och omhändertagande. inte särskilt progressivt, inte särskilt feministiskt heller. det verkar även finnas en tanke om att män inte kan eller bör ägna sig åt häxkonst för att de är för vetenskapliga av sig. att koppla ihop kvinnor med magiskt tänkande och naivitet och män med fakta och logik har såklart också en del problematiska följder. generellt finns det en hel del särartsfeminism bland tiktok-häxorna. (=dåligt)

men som jag innan nämnde tycker jag att det även finns positiva aspekter av den könade häxkonsten. många traditionella häxeriaktiga kvinno-religioner uppmanar till kvinnoseparatism, vissa går så långt som att aldrig släppa in män i sina hem. separatism är en kraftfull feministiskt praktik, inom ett patriarkat så är det viktigt att kvinnor får möjlighet att diskutera sin situation utan att mötas av skepticism eller härskartekniker, det kan det vara väldigt skönt att få en paus från snubbar för ett tag. det kan också användas som strejk-taktik (läs mer här https://english.elpais.com/international/2023-04-01/no-dates-no-sex-no-weddings-no-kids-korean-women-are-standing-up-to-asian-machismo.html). det finns också mycket uppmaningar till att ta hand om sig själv, både fysiskt och mentalt, och det lär en att man är värd att försvara: kolla i vilken modern magiblogg som helst så kommer du troligen hitta steg för steg beskrivningar på hur man kan förbanna eller förhäxa någon som gjort en ont. finns dock en baksida av även detta, om man lägger ner energi på att förhäxa en snubbe är risken att man känner sig "klar" och då inte försöker lika mycket att på andra sätt ge honom konsekvenser. den effekten måste dock kanske inte alltid vara helt negativ, kan själv säga att om jag inte kunnat ta ut min frustration mot en viss grabb genom häxkonst hade risken varit betydligt högre för att jag skulle göra något mer drastiskt (vilket hade kunnat sluta dåligt även för mig). när man förbannar sin förövare så validerar man sina egna känslor för sig själv och man får chans att verkligen känna sina känslor och få utlopp för de på ett (för en själv) oskadligt sätt (om man då inte tror på förbannelser alltid kommer tillbaka till den som utfärdar de). oavsett om man tror på häxkonstens "kraft" kan det alltså vara terapeutiskt. 

det finns också något fint i att utöva en tradition som gått i arv bland kvinnor över tusentals år. en blir på ett sätt kopplad till miljoner historiska kvinnor, man blir del av något som i generationer fått kvinnor att känna sig lite mer i kontroll, lite mer kraftfulla. 

avslutningsvis så har jag alltså inte riktigt kommit fram till om jag tror häxkonst generellt är bra eller dåligt för kvinnokampen. som det ser ut nu skulle jag säga att det är både och. jag kommer nog i alla fall personligen fortsätta som jag gjort när det kommer till spiritualism. med den existentiella dödsångest jag haft på senaste så är det ganska skönt att tänka att mitt medvetande kanske finns kvar på något sätt efter min död, även om det inte är det jag skulle säga är det troligaste att ske, så är det liksom en tröstande tanke.  

⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝⚝

hur man rizzar upp en nördgrabb tutorial

jag ska inte ljuga det här kanske kan anses lite manipulativt att följa. men jag vill bara dela med mig av den kunskap jag samlat under mina många år av dejtande av nördgrabbar. ta det inte för seriöst, mina erfarenheter är främst kring mattenördar men många av tipsen kan användas på alla typer av nördar, och disclaimer detta gäller ofc inte 100% av gångerna, men det är de generella mönster jag märkt av…… ok nu är det dags…

MASTERLIST MED TIPS OCH FAKTA FÖR NÖRDGRABBS RIZZLING 

* om du blir frågad om matte, säg att du gillar all matte, förutom geometri de flesta nördgrabbar gillar inte geometri, om du har en som gör det är det ändå ok då får ni något att prata om!!! var beredd på att behöva motivera varför geometri inte är kul

* också på matteämnet, du behöver ta ställning till hurvida du gillar tillämpad matematik eller ej. jag själv är mattepurist och anti-tillämpning, men för rizzpurposes så är det viktigaste bara att ha en stark åsikt

* var så quirky som möjligt, de älskar quirky manic pixie dream girls

* fråga mycket frågor om de, frågor de antagligen inte fått innan, quirky frågor är bra, politiska frågor också bra, tvinga fram åsikter ur de. låtsas inte att du håller med de om du inte gör det, de gillar att argumentera och de kommer bli imponerade av att du vågar ha egna åsikter

* var rakt och tydlig i kommunikation, särskilt när det gäller "moves", de fattar inte om man inte typ straight up säger att man gillar de

* skratta åt deras skämt (även de som är dåliga)

* fråga om deras intressen, fråga mycket följdfrågor, lyssna noga !!! låt de snacka om vad de gillar länge, låt de lära dig något om det, de gillar att lära ut

* de älskar internskämt!!!! om du har mycket inside jokes med en nördgrabb är ni basically gifta

* utmana de lite, få de att testa saker de inte gjort för, ta de till skumma platser (tex, gå till en skum butik (de i haga brukar funka), ett bibliotek, bryt er in någonstans där ni inte riiiktigt får va egentligen)

* nördgrabbar är antingen riktiga freaks eller typ asexuella. man vet inte innan man vet, finns inte många tecken, man får vänta och se. 

* prata med de om deras känslor!!!! de är nog inte vana vid det, men det är ok, de kommer uppskatta det ändå

* nördkillar <3 crossdressing

* skicka memes, men ta först reda på vilken typ av memes de gillar, vanligaste favoriterna jag sett: boomer mattememes / absurdist memes / boomer atheistmemes / 4chan "greentext" memes / politiska memes 

* frågor att fråga : vad tycker du om tillämpad matematik / fysik ? tycker du 0 är ett naturligt tal ? hur definierar du e ? vilken är din favoritsats ? vad gör ni i er kurs nu (om de pluggar) ? tycker du matte upptäcks eller uppfinns ? vad tycker du om emojis ? har du varit med i en matte/programmeringstävling någon gång, om ja hur gick det ? hur är/var dina lärare ?

* alla mattesnubbar gillar göteborgsskämt/ordskämt. vet inte varför men det är en naturlag. säg "katt åt programerare: mådde python, kunde inte C" de kommer skratta, garanterat 

jag bifogar lite memes att skicka till nördkillar som de brukar gilla också. alla är tested ✅ och approved ✅